Den första finlandssvenska sångfesten ordnades i Ekenäs 1891.

Sång- och musikfesten fyller 135 år 2026
 

När den finlandssvenska sång- och musikfesten drar igång den 11 juni 2026 i Helsingfors är det 135 år sedan den första sångfesten av det här slaget ordnades. Mycket har hänt på amatörmusikfronten i vårt land sedan dess, men sångfesten som institution lever kvar.
 

Den första svenskspråkiga sångfesten ordnades i Ekenäs 1891. Den gången var tanken bakom sångfesten inte bara musikalisk, utan det var också fråga om en finlandssvensk språkmanifestation. Genom sångfesten ville man ena det svenska i Finland. Det var i dessa tider som även begreppet finlandssvensk uppstod. De starka fennomanska strömningarna i samhället ledde till en motreaktion.

De yttre ramarna, med en sångfest under ett veckoslut, kom till Finland via Baltikum. Sångfesternas rötter sträcker sig dock emellertid till engelska körfester på 1600- och 1700-talen varifrån de sedan spred sig via Tyskland till Estland och Lettland i mitten av 1800-talet.

Den första allmänna estniska sångfesten hålls i Dorpat 1869 och hör till de viktigaste impulsgivarna för sångfesterna också i Finland. De baltiska sångfesterna fortsätter fungera som inspirationskällor för våra sångfester ännu idag.

I Finland var de finskspråkiga först med att ordna en sångfest enligt estnisk modell. Denna sångfest ordnades av Folkupplysnings­sällskapet i Jyväskylä 1884. Målet var att dessa sångfester skulle bli tvåspråkiga, men så blev det ändå inte i praktiken då det finlandssvenska deltagandet i stort sett uteblev. Den 3 december 1890 väcktes det inom Svenska Folkskolans Vänner ett förslag att föreningen ”i likhet med Finska folkupplysningssällskapet” skulle ”anställa regelbundet återkommande musikfester för att sålunda på landsbygden väcka och höja intresset för sång och musik”.

Snart efter det skickades en inbjudan ut till sångfesten på Ramsholmen i Ekenäs 1891. Dit bjöds hornkapell, blandade körer, manskörer och damkörer in. Jämfört med dagens deltagarskara var det bara stråkorkestrarna och barn­körerna som saknades då.

Inför festdagarna pyntades hela staden och gatorna pryddes med girlanger och flaggor. En extravagant festestrad i romantisk stil byggdes upp på Ramsholmen, på vilken 300 sångare och musiker fick plats.

Den fyrstämmiga studentsången dök i slutet av 1810-talet upp som en av ingredienserna i det nya sekulariserande musiklivet och kom att utgöra utgångspunkten för allt som sedan hände inom körsången tills den folkliga musikrörelsen tog över på bred bas i slutet av 1800-talet. Trots att varken nationskörerna eller Akademiska Sångföreningen syntes till på sångfesten 1891, ­representerades studentkörerna ändå indirekt av den repertoar de introducerat (exempelvis Björneborgarnas marsch, uruppförd av Akademen).

Lovisa 1899		Kajsaniemi 1907. Foto: Signe Brander, kolorering: Juha Tarviainen

Pampiga estrader

Pampigheterna kring sångfesterna var något man importerade från Estland, och i samband med festligheterna hölls också långa och väldigt fosterländska tal, säger Rosi Djup­sund, FSSMF:s förbundsord­förande och doktor i musikvetenskap. De, mer eller mindre, extravaganta festestraderna som byggdes upp för sångfesterna, bestod av en stor scen, ofta med en halvkupol som fondvägg för den stora masskören.

– Estraderna måste i första hand ha funnits där av akustiska skäl, och här kan man jämföra till exempel med den estrad som sångfesten i Tallinn använder sig av. Men det fanns kanske också andra underliggande motiv, en tävlan mellan värdstäderna om vem som hade den största och pampigaste estraden. I något skede tycks ändå förnuftet ha segrat och man insåg att kostnaden för både arkitekt och byggnation av en dylik estrad inte var ekonomiskt försvarbar.

Sångfesten 1926 i Åbo var den sista som ordnades i SFV:s regi. Sångfesten 1932 i Helsingfors med ca 3000 deltagare var den första som FSSMF arrangerade, endast tre år efter förbundets grundande.

– Bakgrunden till våra sångfester är ju att stärka det svenska i Finland genom att skapa både synlighet och gemenskap. Detsamma gäller fortfarande, men inför varje sångfest gäller det att fråga både varför och för vem vi gör detta enorma ­arbete. Är det för våra egna medlems­ensembler, eller vill vi också inkludera ’utomstående’ och skapa en större gemenskap? Om vi tar inspiration från de baltiska länderna – hur kan vi växa till en sångrörelse som berör hela nationen? Är det då två- eller flerspråkigheten som måste beaktas, eller blir vi större om vi upplever ett yttre ’hot’ – mot vår självständighet, mot vår existens? funderar Djupsund.

Åbo 1926		Jakobstad 1937

Sångfest utomhus

Genom tiderna har de flesta sångfesterna ordnats utomhus. Estrader och stora trappor har agerat konsertplats.

Under några år flyttade sång­festerna in i idrottshallar, vilket ju gjorde deltagarna oberoende av väder och vind, men det gjorde också den stora masskören mindre synlig för omvärlden och publiken. Till Sångfesten 2022 i Helsingfors flyttade åter konserterna ut på torgen, och Domkyrkans trappor fylldes av sång. Centrumbiblioteket Ode, å sin sida, fick agera modern festestrad med sin välvda fasad.

Nu då sångfesten fyller 135 år, återvänder vi till torgen i ett somrigt Helsingfors.

– Det är fint att sångfesten genomförs utomhus – så ska det nog vara. Jag ser också med spänning på programmet och hur den konstnärliga ledningsgruppen har utformat temat, vilken repertoar som slutligen valts och – kanske framför allt – hur vi får de unga med, säger Djupsund.

Gamlakarleby 1976		Mariehamn 1996

Kari Turunen är konstnärlig ledare för Sångfesten 2026. Han har tillbringat sommaren i Finland och har bland annat träffat den konstnärliga ledningsgruppen.

Hur känns det inför Sång­festen?
– För att vara ärlig, det känns bra. Eftersom vi har erfarenhet av festen i Helsingfors sommaren 2022, har vi en fast grund att stå på. Man kan upprepa det som funkade bra och ännu försöka hitta djupare i vad en sång- och musikfest ska, kan och kunde vara, säger Turunen.

Det kanske mest spännande, enligt Turunen, är att det innehållsmässigt börjar bli färdigt. Han förklarar att det är så många små steg man ska ta, att man lätt förlorar helhetsbilden.

– Jag själv tycker att repertoaren för sångfesten ser väldigt intressant ut. Vi har satsat ganska mycket på ’fiilis’-musik och överhuvudtaget är betoningen på deltagarupplevelsen. Det här kommer att bli hur bra som helst, och ju fler vi blir, desto mäktigare blir festen för oss alla! Kom med! uppmanar han.

Visionen för Sångfesten 2026 är klar, men hur ser det månne ut då sångfesten fyller 150 eller 200 år? Kanske har vi då en egen sångfest­arena i stil med de som finns i Estland, t.ex. i Tartu eller Tallinn som rymmer 10 000 respektive 30 000 deltagare? Eller så utnyttjas en version av den mobila scen som användes under senaste sångfest? Det får tiden utvisa.

 

Resonans 2024/3 Victoria Palmgren